Dags för skörd!

De sista dagarna i juli drog spannmålströskningen i gång här nere i söder och
idag den 9 augusti har de flesta av våra regioner börjat skördearbetet. Sverige är ett
avlångt land och av naturliga skäl har vi kommit olika långt. En kort ögonblicksbild
från de spannmålsodlande distrikten ger vid lag att avkastningen i år varierar
ovanligt mycket. Fält som sett riktigt usla ut överraskar medan andra som verkat
ok ger klart sämre skörd. Samstämmigt är att rymdvikterna i höstvetet är över lag
låga så här långt. Proteinhalterna i maltkornet varierar mycket, och en stor del
hamnar tyvärr över gränsen i vår del av landet. Det återstår trots allt ett par veckors
skördande innan alla är klara, då får vi summera läget och se var vi landar. En högst
personlig gissning är att vi här hemma på gården kommer att landa mellan 15-20
procent under medelskörd, men osvuret är bäst.

Krisstödet
Till slut blev det klart och efter en del förhandlande blev resultatet inte så tokigt ur
en växtodlares synvinkel. Tillsammans med LRF har Spannmålsodlarna lobbat för
att ersättningen denna gång skulle landa i växtodlarnas fickor. Peter Kullgren och
regeringen har åter igen visat att man lyssnar på näringen och justerat förslaget till
det bättre. Tack till LRF Växtodling för ett bra teamwork.

Debattartikel i DN
Så var det dags att röra om i Naturrestaureringsgrytan, en debattartikel
producerades gemensamt med Kersti Linderholm, Claes Jonsson (Sveriges
Mjölkbönder) samt undertecknad. Inte kunde man tro att det skulle bli ett sådant
rabalder när vi bara luftade vår syn på ett förslag som strävar efter att vrida tillbaka
klockan ungefär sisådär 80 år. Uppenbarligen ett mycket känsligt ämne med tanke
på de kommentarer som florerade på nätet efter att det publicerats i DN. Det mest
tragiska är att ingen förstod vad vi menade eftersom man hängde upp sig på
rubriken utan att bemöda sig att läsa hela artikeln.

Vår kritik består av att i det förslag till en nationell plan, som skall lämnas till
EU-kommissionen senast den 1:a september i år, har det smugit sig in en Trojansk
häst. Utredarna har nämligen lyckats få med ett konkret förslag om att införa ett
nationellt mål för ekologisk produktion. Förslaget innebär att vi senast 2030 ska
ha ställt om minst 17 procent av åkerarealen till ekologisk odling och 2050 ska 25
procent odlas ekologiskt. Om EU godkänner och spikar det svenska förslaget, som
då övergår till att bli lag, vore det mycket olyckligt för svensk livsmedelsförsörjning
och beredskap.

Oavsett vad man väljer att odla på sin gård så är det lantbrukaren som ska
bestämma inriktning baserat på lönsamhet, intresse och gårdens förutsättningar.
Detta är inget man ska lagstifta om. I debatten som följde på artikeln blev vi alla
tre kraftigt påhoppade och uthängda som bakåtsträvare, miljöförstörare, allmänt
korkade och borde skämmas som bara tänker på vår egen plånbok!
Att en så liten insändare kan väcka så starka känslor och hatiska uttryck är
skrämmande. Tråkigt nog finns en del av dessa urspårade individer även
representerade i våra myndigheter, vilket inte allt för sällan märks i vederbörandes
myndighetsutövande. Tyvärr uppfattade de ekologiska kollegorna artikeln som
ett påhopp på det ekologiska lantbruket, det vi vänder oss mot är att man
genom lagstiftning skall styra vad som odlas i landet. Den formen av konstlad
marknadsstyrning tror jag ingen är betjänt av. För oss i Spannmålsodlarföreningen
är friheten att odla en bärande del i vårt yrkesval.

Marknaden
Som vanligt är följsamheten mellan priset på gård och MATIF urusel, ner går det
kvickt men justeringar uppåt fastnar gärna i vänteläge. Man kan nästa få för sig att
marknadsaktörerna försöker bromsa prisutvecklingen för att inte spannmålen skall
bli för dyr i skördetid. De senaste veckorna har MATIF priset på kvarnvete pendlat
mellan 2450-2630kr/ton och det svenska priset har samtidigt legat stabilt mellan
1900-2000kr/ton, en rejäl dopning av det inhemska priset kan tyckas.

Javisst, vi har mycket spannmål i lager på gårdarna sedan förra året. Men med en
prisskillnad på runt 600kr/ton borde det trigga en ökad export redan nu i skörd,
för att balansera det framtida lagret mot den förväntade inhemska konsumtionen.
Om man slirar på exporten och inte får ner överskottet kommer de svenska priserna
fortsatt vara lägre än hos våra grannländer.

Gödningspriserna verkar leva sitt eget liv, den nivån som erbjuds för närvarande är
allt för hög om man skall kunna få ihop kalkylen. Här är det lantbrukarens likviditet
och riskaptit som får styra eventuella inköp, men planerar man att fortsätta odla får
man nog snällt bita i det sura äpplet och handla höstbehovet lika väl. Den ökande
animalieproduktionenen och politikens krav på beredskap kräver mer spannmål
och på sikt kommer efterfrågan påverka priset. Så det finns absolut ett ljus i
tunneln, det allra bästa är att alla de krav som vi svenska lantbrukare skall uppfylla
kommer effektivt stoppa import av billig spannmål. För inte kan man väl handla
fulproducerad spannmål på världsmarknaden, eller?

Avslutar med en liten sväng ut i PFAS träsket, här är det full fart på pajkastningen.
Jordbruket har som vanligt dragit svartepetter kortet, vi får klä skott för all PFAS
användning i landet fast vi står för en försumbar del av det hela. Tittar man på
de tio största föroreningarna i landet så finns inte vår näring ens omnämnd. Det
tragiska är att vi får ta del av alla de andras föroreningar på ett eller annat sätt. Nu
har detta ingen betydelse om man skall lyssna på miljölobbyn, som envist driver
på för ett totalförbud för användning i lantbruket. Med benägen hjälp av media har
man lyckats framhålla lantbrukaren den store satan i PFAS frågan. Vi får kanske även
skänka en tanke åt de verklighetsbefriade danska politikerna som helt utan vett och
sans håller på att haverera landets livsmedelsproduktion. Detta illdåd har tyvärr fått
några av våra mest extrema politiker att vakna till och önska en snar anslutning till
det danska domedagsexperimentet.

Den 13:e september är ett ödesdatum för vårt lantbruk, då skall medborgarna
välja vem som skall styra landet de närmaste fyra åren. Allt arbete som vi och
våra kollegor lagt ner på att skapa en fungerande dialog mellan näringen och
beslutsfattarna riskerar att vara förgäves om vi får ett valresultat som i vårt
grannland Danmark.

Önskar er alla en god skörd!

2026-08-09
Johan Karlzén, Ordförande i Sveriges Spannmålsodlare