Spannmålspriset igen!

Jag har under åren som ordförande tidvis kritiserats av handelns företrädare för att fokusera allt för mycket på spannmålspriset, en del tycker till och med att jag tjatat för mycket! Nu är det så, att för spannmålsodlarna finns det för närvarande bara två möjligheter till intäkter, den ena och det viktigaste är vad vi får betalt för våra produkter och den andra är gårdsstödet, som skall fungera som en sorts försäkring/utjämnande faktor. Tyvärr har denna del i princip spelat ut sin roll och ersatts av ett flertal olika miljöåtgärder som snabbt äter upp ersättningen i takt med att lantbrukare utför det önskade åtgärderna, ett nollsummespel med andra ord. Samma sak är det med priset på vår spannmål, här närmar vi oss nollsummenivån med stormsteg.

Med en prisskillnad idag den 11/9 på 440 kr/ton för spannmål fritt levererad till hamnläge, eller lastad på båt i samma hamn, så har man all rätt börja fundera på om handlarna tar lite väl bra betalt för själva hanteringen. Ser man sedan till vad priset är på MATIF börsen samma dag (2810 kr/ton) skiljer det ytterligare 158 kr/ton. Detta lilla räknestycke ger en mellanskillnad på ca 600 kr/ton för den spannmålen som produceras i Sverige och kostnaden för att köpa den samma på börsen, känns inte rimligt. Vad beror detta på?

Svaret från uppköparna är följande, vi producerar ett överskott och därav måste det inhemska priset balanseras så att vi kan få möjlighet att exportera det. Men varför i hela värden tar man då inte tillfället i akt och vräker ut de så förhatliga överskottet när priset är attraktivt? Är man kanske rädd att det inhemska priset skall bli för högt för industrin och därmed minska vinsterna i detta led?

Vi kan alla vara överens om att med de olika regelverk som industri och handel implementerat i den svenska produktionen är import i princip omöjlig. Ingen kvarn, bagare eller för den delen brännvinstillverkare kan köpa in ”fulspannmål” från kontinenten, den dörren har man med hjälp av diverse ”hållbarhets” experter själv spikat igen. Så nu är det kanske dags att värdera upp den svenska produktionen till dess rätta värde, varför inte MATIF plus ett rimligt tillägg för de uppoffringar man tvingat på odlarna. Vad är annars meningen med att producera en unik kvalité som inget annat land i Europa kan presentera?  

Anledningen till att man från handel och industri självmant år efter år frivilligt utsätter sig för ovanstående kritik, måste bero på att affären är för bra för att stoppas av några gnälliga spannmålsodlare. Lika fullt måste vi som intresseförening fortsätta att påpeka orimligheten i prisskillnaden, allt annat vore otänkbart.

Nu väntar valdagen
Om två dagar är det dags att gå och stoppa sin röst i valurnan, när ni läser detta har resultatet sedan länge varit känt, jag hoppas att vi får möjlighet att fortsätta på den inslagna vägen oavsett vem som tar tag i rodret. Här gäller det att politikerna gemensamt fortsätter resan och arbetar vidare med såväl regelkrånglet som att fortsätta arbetet mad att skapa möjlighet till att öka självförsörjningen i landet. Oavsett vilket kommer det bli mycket att göra för vår förening, påverkansarbetet blir bara viktigare när avståndet mellan stad och land ökar.

Lycka till med höstsådden och så gärna några ha extra i år, blir garanterat ont om spannmål nästa år. Torrt i backen i hela Europa!

2026-09-11
Johan Karlzén, Ordförande i Sveriges Spannmålsodlare