Tuffa tider!

Det är inte så enkelt att hitta några positiva händelser i lantbruksnäringen för tillfället, möjligen att det varit bra väder de senaste tio dagarna. En klen tröst förvisso, men bättre än att sitta inne och titta på skyfallet. När jag talar med mina kolleger i landet har vi alla påverkats olika av det instabila vädret, vilket uppenbarligen gjort det svår för handel och Jordbruksverket att ta fram relevanta skördeprognoser. Först drabbas vi av försommartorka sen stormen Hans, som grädde på moset avrundar vi med kraftiga översvämningar.

Skördeprognoserna har följaktligen hoppat upp och ner, vilket med all säkerhet förvirrat våra stackars medborgare, som ena dagen hör att skörden håller på att torka bort för att senare bli informerade om översvämningar och spannmål som står under vatten. Mitt i allt detta skall lantbruket få ett krisstöd för att säkra den svenska livsmedelsförsörjningen.

Fram till denna punkt, tror jag att konsumenten kan hänga med och acceptera resonemanget. Men sen dyker en bankman upp och förvirrar begreppen totalt, han uttalar sig glatt både i DI och övrig rikspress under rubrikerna ”Bättre skörd än förväntat” och ” Skörden inte så dålig som befarat” allt detta medan vi fortfarande sitter på tröskan och försöker rädda det sista av årets mediokra skörd.
Denna typ av generaliserande ”expert” utlåtande sitter som en välriktad skrevspark på en yrkesgrupp som just nu kämpar hårt för att kunna hantera höga insatskostnader och ett ränteläge som kommer att påverka lönsamheten ett antal år framöver. Denna typ av tvärsäkra bedömningar bör man vänta med tills ”björnen är skjuten”. Det kommer finnas gott om tid att recensera årets ekonomiska utfall i pressen lite längre fram i höst.

Hur tänker kvarnarna agera?

Med svajande kvaliteter och lägre utbyte ser det ut som om det svenska brödvetet inte kommer att räck till i år. Hur kommer kvarnarna att hantera kvalitén på importvetet, kan man förvänta sig att köpa vete som är producerat på samma sätt som man kräver här hemma?

Finns det överhuvudtaget spannmål att köpa på världsmarknaden som är garanterat fritt från tillväxtreglering, slam och icke godkända kemikalier, samt att man odlat enligt svenska regler och lagstiftning? Om inte detta finns att tillgå varför då inte stoppa produktionen av mjöl på direkten när den svenska varan är slut. Naturligtvis får man förklara för sina kunder att det egna regelverket begränsar möjligheten att få tag i råvara. Det är inte särskilt trovärdigt att frångå dessa kriterier, som man under så många år envist hamrat in i lantbrukarnas medvetande.

Regelverket man tvingat på odlaren borde rimligen även gälla kvarnarna och bageriernas inköp av råvara, finns inte den stipulerade kvalitén att tillgå får vi snällt stänga ner produktionen. En utopi det begriper jag, men lika fullt visar det på hur lite man egentligen värderar sina egna inköpsregler. Kanske dags för kvarnföreningen att vakna upp och harmonisera sina krav till Europastandard.

Priset?

Ja, vad händer normalt med priset i en bristsituation på en sund marknad, först rusar det upp på grund av att de som behöver spannmål i sin verksamhet blir nervösa. Sen faller det rimligen tillbaka till strax över den prisnivå man kan köpa en importerad vara för. Så fungerar det tyvärr inte på en marknad som domineras av få men stora uppköpare, på en sådan marknad sänker man priset med hjälp av import, skapar en prispress genom att mätta marknaden med dyr import och på det viset kan man hålla priset nere på den lokala marknaden.

Nu kommer detta inte att hända i vårt fall för här i Sverige är marknadsledaren bondeägd, vilket borgar för en prissättning som i första hand gynnar medlemmarna. Så nu kan vi producenter tryggt luta oss tillbaka och invänta priser som med god marginal överstiger våra grannländers. Men om så inte sker, och om man gud förbjude var lite konspiratoriskt lagd skulle detta kunna tyda på att den svenska marknaden var riggad för att maximera vinsterna längre fram i livsmedelskedjan. Vilket givetvis är otänkbart då det bondeägda företaget tillika marknadsledaren borgar för maximerad avkastning hemma på ägarnas gårdar, vilket känns tryggt i dessa tider.

Dags att se framåt!
Nu gäller det att ställa om fokus på 2024, utsädet skall i backen, kanske ta sig en funderare på hur stor areal som är meningsfull att odla under nuvarande förutsättningar. All mark kanske inte klarar att generera ett netto nästa år, höga arrende måste ses över och inte minst måste insatserna harmoniera med en förväntad intäkt. ”Kasta inte goda pengar efter dåliga” ett ordspråk som tål att fundera på innan man sätter såmaskinen i backen på den där åkerlappen som sällan presterar. Nu gäller det att bita ihop och hålla fokus på verksamheten, tids nog kan vi fortsätta att utveckla våra företag men ibland måste man bromsa för att orka hålla farten uppe.

Lycka till med höstbestyren och skjut bort vildsvinen om ni kan,spannmålsodlingen är beroende av en fungerande fläskproduktion.

2023-09-14
Johan Karlzén, Ordförande i Sveriges Spannmålsodlare