Ett herrelöst lantbruk!

Svenskt lantbruk har ingen politisk företrädare längre, regeringen har valt att avskaffa Landsbygdsministern och förlitar sig på att Näringsminister Ibrahim Baylan skall föra det svenska jordbrukets talan i de nya CAP förhandlingarna. Inget annat EU land visar upp en sådan nonchalans mot sitt lantbruk som Sveriges regering, kan ni tänka er motsvarande situation i Danmark eller Frankrike?

En minister helt utan kunskap eller erfarenhet av livsmedelsproduktion, skall alltså tillsammans med tjänstemännen på näringsdepartementet i konkurrens med de andra medlemsländerna, förhandla fram villkoren för det svenska lantbruket. Grattis till övriga medlemsländer, Sverige sitter på läktaren och tittar på när de övriga förhandlar fram villkor som i mesta möjliga mån skall gynna respektive lands jordbruksproduktion. En bisarr situation kan man tycka, men inte helt oväntad, man vinner inga röster på att företräda svenskt lantbruk. Och när det gäller att värva röster är det tyvärr även i vårt lilla demokratiska land, egoism och maktbegär som styr. Vi hoppas på att detta är en högst kortvarig lösning, Svenskt lantbruk behöver kompetenta förhandlare om vi inte skall hamna på efterkälken.

Skörden är i gång
Snart sagt hela landet är i gång och skördar årets grödor, de som inte drabbades av junitorkan kan vad jag förstår räkna med minst en normal skörd. Vi andra får nog räkna med en del avdrag för låga rymdvikter och höga proteinhalter i maltkornet, så är det i vår verksamhet vädret styr och vi får försöka parera så gott det går. Glädjande är att priserna i skörd inte har doppat allt för mycket, men som vanligt när man jämför med våra grannländer ligger vi fel. Idag den 10 augusti betalar men i exempelvis Tyskland fritt tippat på galler för 12% brödvete 2240 kr/ton (1890), Maltkorn 2350 (2080) och Råg 1870 (1430) Lantmännens dagspris inom parentes. En inte helt bekväm skillnad, visst beror priset som vi alla lärt oss på efterfrågan, logistik, kronkurs och allehanda annat som man kan hitta på för att försvara ett lågt svenskt pris. Lika fullt är det ingen acceptabel skillnad, varför inte göra verklighet av ett svenskt pris kopplat till Matiff, med en tydlig redovisning av vilka kostnader eller intäkter man har för att avyttra spannmålen inom eller utom landet.

Detta blir givetvis en jobbig form för handeln, då man i praktiken blir tvungen att sätta ett officiellt pris på sina hanteringskostnader. Men det positiva är att man kommer ha en tydlig prissättning, som driver fram en kostnadseffektiv spannmålshantering vilket i förlängningen gynnar alla. En bra början är att uppmuntra till hemmalagring, då kan spannmålen ta den kortaste vägen från fält till konsument.

Gräsogräs
Jaha, nu är det dags igen att tjata om gräsogräsen, faktum är att detta problem bara fortsätter att öka, trots det envisa tjatandet. Jag har fått ett antal påringningar i frågan, uppringarna vill precis som vi alla att problemet tas på allvar. Önskemål om att bilda en gemensam grupp för hela växtodlingen har diskuterats. Denna sammanslutning skulle då enbart koncentrera sig på hur vi gemensamt skall kunna minska förekomsten av dessa besvärliga ogräs.

Personligen är jag tveksam till att bilda ytterligare intresseföreningar, vi har idag ett antal föreningar och sammanslutningar som gemensamt jobbar med frågan. Spannmålsodlarna, SFO och LRF växtodling är exempelvis alla engagerade i detta arbete, problemet är att vi jobbar i motvind. Utsädesproducenterna måste ta sitt ansvar och sluta lägga ut odlingar på ”smittade” marker, vi måste kunna känna oss helt säkra på att det inte finns främmande arter i vårt utsäde. I denna fråga finns mycket övrigt att önska.

Svensk utsädesproduktion måste ta tillbaka ledartröjan och precis
som förr producera ett sortrent utsäde, inget snack om saken. När det gäller gräsogräs som exempelvis Renkavle finns det ingen förening eller annan sammanslutning som kan få stopp på spridningen.

Den enda lösningen finns på gårdsnivå, om inte lantbrukaren bemödar sig att ta tag i detta problem kommer vi få acceptera en fortsatt uppförökning. Vi kan tydligt se att det fungerar när det gäller flyghavrebekämpningen, där har ett idogt arbete visat tydliga resultat, skall det behövas en lagstiftning för att vi lantbrukare skall ta tag i problemet? Sätt press på handel och kräv ett sortrent utsäde, städa maskinerna och håll koll på fälten, det är den enda medicinen som hjälper. Vi lär få återkomma i frågan, det finns exempel på gårdar i Storbritannien som i princip inte är säljbara på grund av att man helt tappat kontrollen över gräsogräset, kanske något att fundera på när motivationen tryter.

Jag önskar er alla en god fortsättning på skörden.

2021-08-10 Rydsgård
Johan Karlzén, Ordförande SpmO Sverige