Vårbruksdags?

Här nere i södern började vi vårbruka lite försiktigt sista veckan i mars och jag kan med glädje konstatera att vintern verkligen skapat fina förutsättningar. Känslan som infinner sig när man efter en överfart får en bra såbädd på annars tråkiga leror, är en del av det som gör det värt att hålla på med lantbruket. För den oinvigde låter detta givetvis helt obegripligt, hur kan en sådan trivial händelse över huvud taget påverka ens yrkesval?

Jag hävdar att det är dessa små händelser som för många av oss gör det mödan värt att fortsätta som livsmedelsproducenter, utan den där känslan hade det förmodligen varit ännu svårare att locka ungdomarna till vårt yrke. I en bransch där politiker och diverse suspekta organisationer ständigt förändrar spelreglerna för lantbruket behövs verkligen en positiv känsla för att orka fortsätta. Så när det nu äntligen börjar våras tveka inte, ut och njut för den känslan kan man aldrig ta ifrån oss.

Nya CAP

Vi sitter just nu och försöker förstå vad förslaget till ny CAP kommer att innebära för den som försöker leva på och av sitt lantbruksföretag. Allt är givetvis inte dåligt utan det finns förändringar i förslaget som helt klart är acceptabla, till och med fullt begripliga. Det som tyvärr genomsyrar hela förändringen är förflyttningen av pengar i gårdsstödet (pelare 1), till åtgärder som tidigare låg i pelare 2.

På detta vis slipper staten delfinansieringen av bland annat ekostödet samt diverse andra miljöåtgärder. Istället dränerar man det EU-finansierade gårdsstödet med ca 500kr/ha, så att den ersättning som rimligen borde gå oavkortad till lantbruket, istället används till att finansiera en massa förvirrade idéer, ofta föreslagna av diverse lobbyorganisationer såsom Naturskyddsföreningen m.fl. 

Mycket märkligt att det gömmer sig så många lantbrukskunniga personer i dessa sammanslutningar, jag upplever tyvärr allt för ofta att man regelmässigt bjuder in dessa organisationer, som helt saknar de mest basala kunskaperna rörande våra företag, att svara på remisser som rör lantbrukets framtid. Vid många av dessa tillfällen finns vi inte ens med på bjudningslistan vilket förvånar storligen.

Vi anser att gårdsstödet oavkortat skall landa hos det producerande lantbruket och då som ett arealstöd. Samma summa till alla oavsett produktionsinriktning, specialstöd för miljö, eko mm. skall inte belasta gårdsstödet utan dessa pengar skall tas från pelare 2. Att som nu tulla på gårdsstödet genom att lägga in åtgärder som kostar lika mycket pengar som ersättningen är en ren konfiskering av pengar från det produktiva lantbruket. Faran med denna utspädningsfilosofi är att aktiva lantbrukare inte längre ser någon anledning att söka några ersättningar, hur tänker man från myndigheten hantera ett sådant scenario?

“Garantera lantbrukarna en skälig inkomst”

I förslaget från Jordbruksverket till regeringen står som första punkt att man skall “Garantera lantbrukarna en skälig inkomst”. Ta och smaka på den meningen ett tag, staten skall alltså garantera en skälig inkomst till de stackars jordbrukarna, inte skapa möjlighet att driva ett lönsamt företag? Det klingar onekligen lite öststats romantik i uttrycket ”skälig inkomst” eller hur? Fortsätter man nu att läsa de återstående 8 punkterna, så framgår det att en del av Jordbruksverkets övriga målförslag strävar efter att vi även i fortsättningen skall ha ett lönsamt svenskt lantbruk. I min värld skulle nog punkten som lyder “öka jordbrukarnas andel av värdet i livsmedelskedjan” stå överst.

Om nuvarande punkt 1 över huvud taget skall vara med, bör den förpassas längst ned, som en ren nödåtgärd om naturen inte vill som vi. Nåväl det är inte lätt att göra alla nöjda när det gäller jordbrukspolitiken, men ett lite större fokus på lantbruksföretagens ekonomi och självförsörjningsgraden i landet kanske man skulle kunna få önska sig.

Sammanfattningsvis kan man säga att vi inte är motståndare till förändring, det är helt klart att vi behöver tänka om när det gäller klimatet och hur vi använder våra få naturresurser. Det vi vänder oss emot, är sättet man hanterar lantbrukets roll. Våra företag behöver en stabil grund att stå på och inte som nu, en ständigt förändrad spelplan där tyckande och populism står för regelverket. Man får hoppas att våra politiker ser allvaret i CAP förhandlingarna och tar sitt ansvar, en fungerande livsmedelsproduktion kan bara existera om det finns lönsamhet i verksamheterna.

Så tillbaka till vårbruket. Det blev en tämligen kort övning, plötsligt bestämde vintern sig för att återvända även till de södra provinserna. Så nu är vi åter tillbaka på ruta ett och fortsätter vänta på den där känslan igen, inte så tokigt att ha det framför sig.

Önskar er alla ett riktigt bra vårbruk, ta det lugnt, du hinner!

2021-04-08

Johan Karlzén, Ordförande SpmO Sverige