Mycket i görningen!

De senaste veckorna och även de kommande är det mycket som skall dryftas rörande lantbrukets framtida spelregler. Vi står inför många avgörande beslut, den framtida CAP förordningen, PFAS frågeställningen, beredskapsbetinget och hur vi skall tackla kraven på att lantbruket skall betala för sina fossila utsläpp (ETS-2). Mitt i denna soppa skall vi försöka avsluta höstsådd och skörd, frågan är om det senare inte borde vara det allra viktigaste.

Om vi börjar med den framtida jordbrukspolitiken, så ser vi med stor oro på förslaget att minska direktstödet (gårdsstödet) detta kommer på sikt allvarligt påverka våra möjligheter att producera livsmedel. Stödet har sakta men säkert devalverats och nu föreslår man en kraftig sänkning av ersättningsnivån. I samband med denna förändring vill man även piffa upp ”Brysseltrappan” det vill säga minska ersättningen i takt med att stödbeloppet ökar. Man önskar alltså på detta vis förhindra fortsatt storleksrationalisering och i stället stimulera stödmottagarna att fortsätta i gamla hjulspår. Möjligen en lite väl fyrkantig analys av problemet, men faktum kvarstår att en av grundpelarna för det produktiva och rationella lantbruket är satt under stark press.

Givetvis skall man inte måla fan på väggen, men tonerna i förslaget till nya förordningen signalerar inte precis något gott för spannmålsodlaren. Nu kan man konstatera att det finns ett antal länder som inte heller tycker förslaget till ny jordbrukspolitik är helt smakligt, så det kommer rinna mycket vatten under broarna innan allt är på plats. SpmO jobbar aktivt tillsammans med andra företrädare för att förbättra de svenska förutsättningarna. En stor eloge till såväl landsbygdsdepartementet som till Jordbruksverket för att men ger oss möjlighet att framföra våra synpunkter.

PFAS, ja hur kunde ansvaret för spridningen av detta plötsligt hamna i lantbrukets knä? PFAS finns snart sagt över allt, förfärligt men lika fullt sant. Problemet är att man försöker plocka de lågt hängande frukterna, genom att koppla lantbrukets användning av växtskyddsmedel till PFAS problematiken. Ett inte helt ovanligt scenario när det gäller att styra lantbruket till att avstå användning av diverse insatsmedel. I ivern att skapa ett miljövänligt jordbruk har man troligen missbedömt effekten av ett förbud, en sådan åtgärd kommer ofelbart leda till en drastisk minskning av livsmedelsproduktionen i landet.

Ytterligare en effekt av ett snabbförbud är en kraftig ökning av de så oönskade växthusgaserna. Utan effektiva växtskyddsmedel blir vi tvungna att odla större arealer, samt gå tillbaka till mekanisk ogräsbekämpning. Hål i huvudet om ni frågar våra danska kollegor. Vi rekommenderar starkt att man väntar med förbud, vi behöver tid att ställa om och hitta fungerande alternativ. Det minsta man kan begära är att myndigheterna gör en analys hur ett eventuellt förbud skulle påverka den svenska självförsörjningsgraden. Import lär inte vara ett alternativ då problemet är globalt.

Beredskapslager, hur löser vi det på bästa sätt? Ja, här har Jordbruksverket fått något att fundera på, det finns inga enkla lösningar när det gäller att öka vår beredskap mot livsmedelsbrist. Undertecknad har haft möjligheten att delta i samtalen om lagring på gård, här diskuteras diverse kriterier för hur en sådan lagringsform skulle kunna se ut. En viktig del i detta är att lagerhållaren är införstådd med att detta även är en form av samhällsviktig åtgärd. Naturligtvis skall det finnas en ersättning som motsvarar kostnaderna och lite till, men det finns också en ”oavlönad” del som kräver att man inser betydelsen av att vara en del av den svenska beredskapen. Tankarna om att använda beredskapslagret som en ventil när skörden är extra god är ingen lyckad lösning, då det ofelbart kommer att påverka marknaden allt för mycket. Ser med spänning framemot presentationen av upphandlingskriterierna, om allt faller väl ut så kan detta bli ytterligare en nisch för växtodlingsgårdarna. Om du funderar på att bli lagerhållare missa då inte möjligheten att söka investeringsbidrag till robusthöjande insatser på gården, så som reservel, lagring mm.

ETS-2 vad betyder det? Jag är nog inte den rätta att reda ut begreppen, men så långt är jag med att Sverige har valt att inkludera fossila utsläpp från förbränning av bränsle i jordbruks och skogsmaskiner. Detta innebär att våra bränsle leverantörer tvingas köpa utsläppsrätter för de fossila utsläpp som bränslet orsakar. Denna merkostnad hamnar oavkortat i vår bokföring, ett mycket märkligt beslut. Sverige är nämligen ensamma om denna syn vilket förvånar storligen, vi förutsätter att denna extra kostnad för jord och skog skall kompenseras rakt av. Här saknas tyvärr tydliga besked om hur detta skall gå till, vi ser framemot en lösning snarast. Det kan tyckas märkligt att en verksamhet som producerar livsviktiga varor skall jämställas eller till och med bestraffas mer än övriga verksamheter. Lant- och skogsbruk har svårt att ”tvätta” sitt samvete genom att köpa utsläppsrätter som de stora utsläpparna gör.

Så avslutar vi med priset!
Ett kärt ämne, tittade idag den 10:e oktober på skillnaden mellan spott Sverige och Matif för brödvete. Här fanns det gott om luft mellan de olika prisnivåerna. Kanske lite väl mycket om man betänker att de svenska förbrukarna med rådande överskott av spannmål inte behöver bry sig om vad det kostar att importera exempelvis kvarnvete. Den inhemska marknaden prissätts med ett avdrag på Matif priset som skall täcka kostnaderna för en eventuell export.

Jag känner mig tämligen säker när jag påstår att allt vete som producerats i Sverige inte behöver exporteras. Hur kan då priset på den varan som konsumeras inom landet drabbas av ovanstående räknestycke? Är inte exporten och den inhemska konsumtionen två skilda affärer? Nåväl det är bara att gratulera de som konsumerar svenskt spannmål detta år, här finns uppenbarligen pengar att göra.

Så tiotusen kronors frågan lyder som följer, hur löser vi detta återkommande scenario?
Enklast är att begränsa den så oönskade överproduktionen, räkna noga på lönsamheten innan du sår. Med dagens priser är det inte så många jordplättar som betalar sig. Fundera på alternativ till spannmål, kanske de så populära miljöåtgärderna eller proteingrödor kan vara värt ett försök. Blommor har varit ett bra alternativ på marginalmarkerna i år, ger en intäkt även när etableringen är betald vilket inte alltid varit fallet för andra grödval i år. Ett minskat utbud av spannmål är en tydlig och viktig signal att priset är för lågt för att vi skall kunna producera.

Hittills har vi inte reagerat på detta vis utan i stället fortsatt att busa på i ullstrumporna, om vi inte lär oss justera utbudet kommer vi aldrig få rätt pris. Vi är snart inte fler spannmålsproducenter än att vi gemensamt och på ett enkelt sätt skulle kunna påverka utbudet, fundera på det när ni tycker priset är för dåligt. En ytterligare väg är att påverka den egna kooperationen, här finns säkert en hel del att göra när det gäller hur stor del av resultatet och i vilken form det skall komma medlemmarna till del. Ett enkelt alternativ är att betala medlemmen mer för råvaran och sänka priset på insatsmedlen.

2025-10-11
Johan Karlzén, Ordförande i Sveriges Spannmålsodlare