Sverige är ett långt land

Vi avhöll styrelsemöte den 9 maj och det första ämnet som diskuterades redan innan mötet startade var så klart vädret eller bristen på väder. En del av oss har fått lite regn i maj men inget i mars eller april, några av oss har inte fått regn alls men i stället begåvats med nattfrost som lök på laxen. Sen finns det platser där allt klaffat och grödorna står fint, frågan är hur detta kommer att påverka skördeutfallet.

En okvalificerad gissning är att om vi inte får regn och frosten fortsätter att plåga grödorna kan vi nog inte förvänta oss någon rekordskörd trots att arealen av höstgrödor är större än vanligt. Det finns kollegor som redan nu kört upp sina grödor på grund av både torka och sen utvintring, ingen bra start på växtodlingsåret. Som jag skrev i förra numret av LA så är det farligt att gå ut med skördeprognoser redan nu, dessa tenderar att vara felaktiga vad man än förutspår. Men att förmedla en ögonblicksbild kan vara viktigt, inte minst för den egna självkänslan.

Läste några korta referat från Lantmännens stämma, ett uttalande som fastnade var VD analys av hur skördenivån i landet påverkar priset. ”Om vi hamnar i ett läge då vi måste importera vissa kvalitéer till kvarnarna, så blir det dyrare än att vi använder svensk spannmål. Så nu hoppas vi på en riktigt bra skörd 2025”.

Jag är inte riktigt klar över hur man menar, varför kommer en god skörd i Sverige innebära ett lägre pris för kvarnarna? Fungerar inte exporten av spannmål när vi har ett överskott? bättre att exportera överskottet än att sänka priset till de inhemska förbrukarna. Är det en strategi från handeln att vänta med att starta exporten och på det viset bromsa marknadskrafterna, om så är fallet skapar man en situation där producenten av spannmål får fel pris två gånger. Först när överskottet av spannmål pressar priset i skörd och sen ytterligare en gång när man inte kommit i gång med exporten snabbt nog, vilket ofelbart skapar ett lägre pris till odlaren. Rimligen skulle inte kvarnarna oavsett skördenivån i landet kunna handla spannmålen billigare än vad det kostar att importera en likvärdig vara odlad efter svenska kvarnars kravspecifikation. Lika fullt står vi lantbrukare med mössan i hand för att få leverera billig spannmål producerad på ett sätt som få andra lantbrukare i Europa skulle få för sig att göra utan en rejäl merbetalning.

Vad är det som driver oss odlare till detta frivilliga självskadebeteende? När vi gör andra affärer är de flesta av oss mycket noga med att kontrollera så att vi inte förlorar något på uppgörelsen. Men när vi säljer vår spannmål låter vi motparten bestämma det mesta utan att vi opponerar oss, vi accepterar till och med att någon annan bestämmer vad ersättningen för vårt arbete skall vara. Ett mycket märkligt sätt att göra affärer på, med tanke på att köparen inte har något alternativ om man vill ha svenskodlad kvalité i sina produkter. Jag har svårt att förstå att man vågar pressa sina producenter på detta vis, stora delar av den svenska livsmedelsproduktionen bygger på att man får tag i svenska råvaror. Det är med andra ord dags att vi tar betalt för nedlagt arbete, rejält betalt skall vi ha!

Spannmålspriset är fortfarande den viktigaste frågan för våra medlemmar, jag vet att vi kan uppfattas som tjatiga men utan ett korrekt och marknadsmässigt pris överlever inte vi växtodlare. Jag hoppas att ni spannmålsodlare håller med om att vi behöver tjata ännu lite mer i detta ämne.

Stämman närmar sig och jag ser mycket framemot att träffa er alla, kul om ni har synpunkter på vårt arbete, man hamnar lätt i inkörda hjulspår. Kanske det är något vi missar att ta tag i, tveka inte utan ryck någon i styrelsen och berätta vad ni tycker.

Varmt välkomna!
2025-05-11
Johan Karlzén, Ordförande i Sveriges Spannmålsodlare