Hur skall det här sluta?

Sitter här på påskdagen och funderar på hur man skall agera för att få ihop årets kalkyl. Den 6 mars ändrade sig förutsättningarna dramatiskt, Trump gav sig på Iran utan att först analyserat följderna. För växtodlaren är detta revirpinkande en katastrof, drivmedel och gödning är nu så dyrt att vi får fundera på om vi över huvud taget har råd att fortsätta odla våra jordar.

Vad detta får för följder är omöjligt att förutse, våra verksamheter bygger på långsiktighet och det vi gör nu tar månader, ibland år innan vi kan skörda intäkten. Har vi som nu inte råd att köpa insatsvaror påverkar det förmodligen tillgången på vegetabilier flera år framåt. Det märkliga är att priset på spannmål verkar fastnat i bottnen, köparna verkar inte se allvaret i situationen. Med dagens kostnadsläge behöver vi minst 3kr/kg för att hålla skutan flytande, dagens priser är tyvärr långt därifrån. Det är med andra ord ett vågspel att satsa allt för hårt på årets skörd, det behövs en snabb och kraftfull prisökning på spannmålen om det skall bli aktuellt. Lägger man till utvintring skadorna i västra delarna och ett haltande vårbruk blir det inte mycket roligare.

Det är trist att jämt och ständigt behöva försvara vår existens, jag känner mig oftast som en gnällpelle när jag skall försöka förklara allvaret i situationen. Senast var på ett möte om Naturrestaureringsförordningen som innebär en omställning för det konventionella lantbruket genom att skifta fokus från maximal produktion till en kombination av livsmedelsproduktion och ekosystemtjänster. Förordningen ställer stora krav på att snabbt vända negativa trender?! för att införa den biologiska mångfalden (enfalden).

Inget i denna förordning kommer förbättra ekonomin i produktionslantbruket, tyvärr är det ingen som tar våra argument på tillräckligt stort allvar. Något frustrerad föreslog jag att en höjning av matmomsen skulle kunna finansiera intäkts tappet och på samma gång engagera konsumenterna i finansieringen av den så hett önskade biologiska mångfalden. Förslaget mottogs inte helt oväntat med tystnad!

Finns det då något positiv i den nuvarande situationen? Ja, det som inte dödar härdar, ett begränsat utbud av svenskproducerat spannmål bör innebära ett klart högre pris. Handeln och politikerna har ställt så hårda krav på den svenska produktionen att en import är omöjlig och detta fenomen skall vi noga bevaka. När det gäller tillgången på insatsvaror bör rimligen Sverige snarast komma i gång med en egen gödselproduktion, utan en säker tillgång på i första hand kväve kommer vi inte kunna leverera någon form av självförsörjning till befolkningen.

Den tydligaste lärdomen man kan dra av den nuvarande situationen, är att ett ekonomiskt pressat lantbruk inte klarar att leverera utan hjälp från staten. Vill man ha beredskap och livsmedelssäkerhet får man snällt inse att det kostar.

Slutkläm
Se åter igen över kalkylen för årets odling, att satsa på premiumvaror känns högst tveksamt, protein tillägget är allt för lågt för att försvara en ökad gödselkostnad med nuvarande priser. Se över ditt växtskydd, viktigast är att se till att spannmålen är frisk och sund. En bra plöjning håller det mesta av ogräsen stången. När det gäller dieselförbrukningen så är den kopplad till startnyckeln, onödig körning styr du själv. Blommor kan vara ett alternativ på delar av arealen.

Hoppas på en snar förbättring.
2026-04-07
Johan Karlzén, Ordförande i Sveriges Spannmålsodlare