God fortsättning på det nya året!

Nu vänder vi blad som konungen sa, nya utmaningar och möjligheter väntar runt hörnet. Hur blir växtodlingsåret 2026, vad kommer bli den stora snackisen i år? Jag kan garantera att vädret abonnerar på en tätposition tätt följd av priset på grödor och insatsvaror, vem som vinner höstens riksdagsval kommer troligen tidvis också vara på tapeten.

Men det finns flera andra viktiga frågor att fundera på, hur kommer exempelvis Mercosur avtalet påverka oss, kommer det välla in tullfria lantbruksprodukter från Sydamerika nu när pappret är undertecknat? Frågan är hur handeln och konsumenter kommer att agera, finns det överhuvudtaget någon efterfrågan på dessa varor producerade under helt andra förutsättningar än de som gäller inom EU? Detta bör rimligen bli en delikat frågeställning för bland annat Dagligvaruhandeln, Sveriges konsumenter och Naturskyddsföreningen med flera. Nu är det upp till bevis om våra ansträngningar att uppfylla alla påtvingade regelverk kommer visa sig vara meningsfulla för det svenska lantbruket.

Ovanstående tankar blir ännu mer aktuella när vi ombeds lämna över våra produktionsdata för att få leverera våra produkter till handeln, senast i raden är AAK som via sina uppköpare begär att vi skall logga in på Improvins hemsida och där ber oss ”öppna vårt hjärta”. Vi har vid flera tillfällen varnat för detta fenomen, Agronod och Improvin är två företag vars affärsidé är att sälja våra produktionsdata, detta sker ovan för våra huvuden. Priset för dessa data förhandlas inte med producenten utan förutsätts tillhandahållas mer eller mindre vederlagsfritt! Här tutar man i lantbrukaren att om du inte lämnar ut dina odlingsdata riskerar dina produkter bli osäljbara eller drabbas av prissänkningar. Anledningen uppges vara att nästa led kräver spårbarhet för att överhuvudtaget kunna sälja den förädlade produkten, ett högst märkligt resonemang då man gladeligen använder världsmarknadspriset som märke när man prissätter våra produkter. Var ligger logiken i detta?

Våra produkter jämförs alltså prismässigt med det som säljs på världsmarknaden, en ren standardprodukt baserad på några få enkla analysvärden. Här behövs inga odlingsdata eller andra konstigheter, om nu någon köpare mot förmodan önskar en speciell vara får han naturligtvis snällt betala extra för detta. Ett naturligt fenomen, vill man ha ut över standard får man öppna börsen, och det är säljaren (lantbrukaren) som bestämmer vad det skall kosta.
Jag vill med dessa rader uppmärksamma att detta bondfångeri pågår för fullt, i dessa tider med låga priser är det extra lätt att av bara farten lämna över sina företagshemligheter utan rimlig ersättning. Vi anser att om odlaren skall lämna över några uppgifter skall betalningen avspegla mervärdet för slutprodukten. Vår rekommendation är att inte fylla i några uppgifter innan det skett en förhandling om ersättningen, vi hoppas kunna få till en förhandling om hur detta skall kunna hanteras i framtiden.

Beredskapslager
Som jag nämnde tidigare var styrelsen på besök hos Jordbruksverket i slutet på året, här fick vi en genomgång av hur det är tänkt att lagerhållning av spannmål till staten skall hanteras.

Tanken är att lagerhållaren säljer spannmålen till JV, detta innebär att äganderätten övergår till köparen och att lagerhållaren ansvarar för att varan finns tillgänglig för leverans vid alla tillfällen. Priset för varan och lagringsersättningen förhandlas genom anbud mellan säljare och köpare. Här gäller det för säljaren (lantbrukaren) att ta höjd för att priserna kan variera under åren, ett allt för lågt försäljningspris kan med andra ord vara riskabelt. Som lagringshållare kommer både du och din anläggning bli noga kontrollerad, det krävs ett godkännande innan det blir aktuellt att gå vidare med pris och volym, minsta kvantitet för lagring är 1000 ton och spannmålen får omsättas, men det får aldrig påverka den överenskomna mängden. Gå in på länken och läs mer https://jordbruksverket.se/beredskap/sveriges-livsmedelsberedskap/beredskapslager-av-spannmal-och-insatsvaror

Personligen tycker jag att lagring kan vara ett intressant alternativ, inte minst kan prisnivån på de inlämnade anbuden vara en indikator på hur odlare och handel värderar svenskt spannmål. Ta chansen och anmäl dig som lagerhållare, bör rimligen vara ett bra sätt att tjäna lite extra pengar på företagets befintliga resurser. Kan även vara ett bra incitament att bygga ut lagringskapaciteten på gården.

Med hopp om en god start på det nya året, vi fortsätter stå på barrikaderna för det svenska produktionslantbruket!

2026-01-14
Johan Karlzén, Ordförande i Sveriges Spannmålsodlare