Det lackar mot Jul

Idag söndagen den andra advent faller blötsnön tungt utanför fönstret, samtidigt som vi levererar sockerbetor till hamnen i Trelleborg för vidaretransport till ett danskt sockerbruk. En märklig omväg för det svenska sockret, men så kan det bli när man räknat bort risken för konflikter i närområdet. Den svenska energiproduktionen som en gång i tiden byggde upp vårt lands välstånd har nedrustats så till den milda grad att vi inte ens kan ta hand om våra egna produkter längre. 

Tyvärr ser det inte ut att bli bättre, politiker, nätägare och miljöorganisationer jobbar alla för fullt i olika riktningar, med att försvåra all form av utbyggnad av energiförsörjningen. Otroligt att inte någon kan sätta ner foten och peka ut en väg ut ur detta eviga tjabbel.

Den nya given One Touch

Lantmännen har hållit sina höstmöten runt i landet de senaste veckorna, de övergripande frågorna var hur ökande insatskostnader påverkar lönsamheten, samt den nya given One Touch. Att ökande kostnader pressar lönsamheten är förvisso inget nytt, men det tål givetvis att upprepas.

Mötesdeltagarna blev uppmanade att löpande göra lönsamhetskalkyler på sin verksamhet, och på det viset få ett aktuellt underlag när man gjorde sina inköp och försäljningar. Vi blev även informerade om att lantmännen regelbundet gjorde denna typ av kalkyleringar för att se över hur lönsamheten på medlemmarnas gårdar påverkades av prisfluktrationerna.

Ett viktigt arbete som borde leda till en ökad lönsamhet för medlemmen, för något annat har man väl inte tänkt använda denna kunskap till? När det gällde tillgången på gödning så bedömde man att det skulle finnas så det räcker till alla, priset är som bekant svårare att förutse och med sjunkande spannmålspris kan kanske ivern att gödsla för fullt svalnar något.

Så var det huvudnumret One Touch, här gäller det att spannmålen skall transporteras den kortaste vägen mellan gård och slutanvändare. Hur skall man då lösa detta?

Lämpligast är att medlemmen startar med att bygga lager på gården, då slipper man mycket av den dyra skördemottagningen.

Övriga alternativ är att medlemmen mot ett ”rimligt” avdrag levererar sin spannmål direkt till de större anläggningarna som har tork och lagringsmöjlighet. 

Det tredje och för medlemmen det minst lönsamma alternativet är att köra till en spannmålsplatta vilket kommer rendera en hög hanteringskostnad. 

Principen att det skall kosta mer att leverera till en platta är inte orimlig, frågan är bara hur man räknar ut en korrekt kostnad för dessa mottagnings varianter. Om detta skall fungera måste avdraget på spannmålspriset vara så hög att den kan motivera en långsiktig investering i gårdslagring. Detta misstänker jag inte är en hållbar lösning, detta skulle troligen leda till ett ramaskri bland föreningens direktleverantörer.

Varför inte försöka med ett poolpris kombinerat med en lagringsersättning, det vore kanske ett bra incitament för plattleverantörerna, att se över sin framtida spannmålshantering. För att behålla sin trovärdighet är det naturligtvis viktigt att de justeringar man gör på medlemmarnas spannmålspris, avspeglar de verkliga kostnader och intäkter som föreningen gör i spannmålsaffären.

Stort tack för i år.

Vi önskar Er Alla En God Jul & Ett Gott Slut

2022-12-04

Johan Karlzén, Ordförande SpmO