Livsmedelsstrategin nyckeln till ett lönsamt svenskt lantbruk
Hur många av oss aktiva lantbrukare har satt sig in i vad den svenska livsmedelsstrategin egentligen betyder för våra företag? Troligen högst ett par procent, tittar man på hur länsstyrelser, kommuner och andra myndigheter agerar är troligen kunskapen beklämmande nog inte större där heller. Jordbruksverket är det lysande undantaget, SpmO har förmånen att delta i ”Rådet för hållbar produktion och konsumtion av livsmedel” där många olika frågeställningar diskuteras och på det senaste av våra möten lyftes bland annat Livsmedelsstrategins påverkan på de gröna näringarna.
Man kan konstatera att om alla följde vad som står i strategin, skulle många av näringens problem vara ickefrågor. Bland de övergripande målen finns bland annat en ökande självförsörjning, ökad livsmedelsproduktion, skapa tillväxt och sysselsättning. Dessa mål skall alltså uppfyllas senast 2030, skall detta lyckas innebär det att all tillgänglig jordbruksmark måste användas för livsmedelsproduktion, lager måste byggas upp, import endast för att pressa det svenska priset inte längre kan accepteras. Är målet en ökad inhemsk produktion och därmed större självförsörjningsgrad måste lantbruket få möjlighet att tjäna pengar, i nuläget lever många på rost och röta tyngda av en massa byråkratiska beslut som inte främjar näringens tillväxt ett smack.
Jag rekommenderar er alla att ladda ner kortversionen av Livsmedelsstrategin på regeringens hemsida, nyttig läsning och många argument som kan användas när man talar med myndighetspersoner. Be gärna dem förklara om deras beslut harmonierar med strategin. Du kommer att bli förvånad av hur dåligt pålästa dessa paragrafryttare är när det kommer till denna fråga.
Över till Biodlarna och Naturskyddsföreningen
Även om det följande handlar om sockerbetor och därmed en högst skånsk företeelse, kommer det att få konsekvenser för hela den konventionella odlingen. Som de flesta noterat har ovanstående organisationer överklagat beslutet om att ge Betodlarna dispens att beta sockerbetsfröna våren -19 med medlet Gaucho en neonikotnoid. Inget märkligt i att det överklagas, men det märkliga är att det skedde så sent som den 19 februari dryga månaden innan fröet skulle i backen. Är man det minsta konspiratoriskt lagd kan man tydligt förstå att oavsett utslag av överklagandet, kommer fröet inte hinna ut till odlarna i tid och därmed har man lyckats. Nu löser det sig ändå och odlarna får en annan betning som innebär många sköna timmar på sprutan i stället och en kanon miljö för våra kära små bin. Det tråkiga är att dessa miljöivrare inte tar till sig fakta utan blint ropar på förbud bara man hör ordet bekämpningsmedel. Jag kommer i fortsättningen tänka till både en och två gånger innan det ställs ut några bikupor på marken.
Den största risken med ovanstående är att dessa organisationer även i fortsättningen överklagar sådant som man anser inte passar in i deras egoistiska filosofi. Tack och lov går dessa tokigheter tvärs emot livsmedelsstrategin och generationsmålet, så en förhoppning är att myndigheterna får upp ögonen för denna typ av okynnes utnyttjande av de demokratiska principerna som går stick i stäv med en redan beslutad strategi.
Nu över till något mycket trevligare!
Snar är det dags för Riksmötet som i år kommer att avhållas på Kolmården, de senaste åren har vi träffats redan på torsdag kväll och njutit av en god middag och massor av mingel, en sorts bakvänd ”afterski” före fredagens stora övning. Hoppas att många tar tillfället i akt att dyka upp redan på torsdagen för att sedan utvilade kunna kasta sig in i fredagens äventyr med delfiner, montermingel och olika typer av vilddjur på det nyinvigda Vildmarkshotellet.
Lycka till med vårbruksstarten!
12 mars 2019
Johan Karlzén, Ordförande SpmO