Skördehets i värmen + 34 grader!

Idag den 9 augusti har vi precis tröskat i en vecka, för tio dagar sedan gick vi och bet i våta kärnor och funderade på när vi skulle kunna komma igång. Idag är det risk för höga tandvårdsräkningar om man försöker tugga vete, har vad jag kan komma ihåg inte varit med om en liknande mognads utveckling. Råg och vete sjönk från 33% vatten till 13% på en vecka, knapp falltalet hann med att reagera, nu är det största försiktighet som gäller så att inte maltkornet skadas i tröskan och man åker på en massa avdrag för skalsprickor mm. Ta en ordentlig titt i vagnen och en i kontraktsvillkoren, kanske läge att ”kvalitetsväxla” innan man levererar.

Kontraktsvillkoren

Vi kommer fortsätta att informera om dessa av köparna hemmasnickrade regler, HIR Skåne har tagit fram en höstvetekalkylator där man lägger in sina egna värden och får på det viset en jämförelse mellan marknadens olika aktörer. Om man levererar 20 ton kvarnvete med en vattenhalt på 14% och 11,5% protein, 780 i falltal och 1% avfall så skiljer det 348kr/leverans bara i avgifter. Den billigaste aktören debiterar 185kr och dyras 528kr, så det betalar sig att läsa igenom leveransvillkoren. Det är inte enkelt att jämföra men i det långa loppet lönar det sig, sen kan man givetvis fundera på hur mycket man skall hänga upp sig på detta. 

Alla företagare har rätt att ta betalt för sitt jobb, några behöver mer och andra mindre, det märkliga i denna jämförelse är att de ”små” aktörerna också är de billigaste. Kanske det har med storleksrationaliseringen att göra, det blir uppenbarligen dyrare hantering i de större företagen där man är längre från den dagliga verksamheten. Det fortsatt största problemet är givetvis underbetalningen av råvaran, vi ser med spänning framemot ett högt spannmålspris under höst/vår. Våra grannländer har inte lyckats särskilt väl med skördevolymerna så en fortsatt export borde kunna öka värdet på den svenska marknaden. Det talas mycket om att den svenska kronan blir starkare vilket förvisso tidvis är korrekt, men vi talar om mycket små förändringar när det gäller kr/kg spannmål, förvånande ofta tas kronkursen upp som ett argument när det gäller värdet på våra lantbruksprodukter. Givetvis måste det ske justeringar när valutor fluktuerar men att använda detta som ett argument i den dagliga handeln med lantbrukaren känns aningen naivt. Var snäll och sluta använda den marginella valutaförändringen som anledning till det låga spannmålspriset i Sverige. Den svenska lantbrukarkåren är både läs och räknekunnig, vilket ibland uppenbarligen missuppfattats av handelns företrädare. Vi arbetar och lever i ett land med en kraftigt dopad valuta detta innebär goda möjligheter till lönsam export, varför anställer inte handeln gemensamt en duktig exportsäljare som kan få snurr på utlands försäljningen? Är det de låga inhemska priset som bromsar denna typ av agerande, ingen vill såklart behöva betala mer än nödvändigt. Ser man gemensamt till att det alltid finns ett överskott så behöver man inte oroa sig för några höga inhemska priser, en lysande affärs idé.

På tal om bättre spannmålspriser så har Kenneth Normark efter lång och trogen tjänst gått i pension, Kenneth har tillsammans med företaget BM Agri visat att man vist kan sälja spannmål till goda priser utomlands och detta i små båtar lastade i mindre hamnar vilket enligt ”experterna” på spannmålshandel inte är att tänka på. Vi från producentledet tackar Kenneth för ett gott samarbete och önskar dig en lugn och behaglig tillvaro som pensionär.

Utsädet

Hur kunde det bli på detta vis, utsädesodlare var förr ett av de finaste omnämnande en lantbrukare kunde få. Detta var ett bevis på noggrannhet och intresse för odlingen, inget fuskande här inte. I dag har de flesta av dessa hedersmän och kvinnor slutat, en del av åldersskäl men tyvärr är den övervägande anledningen är dålig ersättning för nedlagt arbete och ett ointresse från utsädesbranschen att premiera hög kvalité och framförallt utsäde fritt från främmande arter. Tar man en tur igenom riket i mitten på juli får man en bekräftelse på ovanstående resonemang. Stora arealer med gräsogräs i såväl höst som vårgrödor, detta kommer på sikt att kosta lantbruket stora pengar om det över huvud taget går att lösa.

Ett antal medlemmar har hört av sig i frågan och är mycket bekymrade över den låga kvalitén på dagens utsäde, givetvis vill man inte ha in svårbekämpade gräsarter i sina odlingar via utsädet. En del väljer att producera sitt eget utsäde för att på detta sätt undvika problemet, känns inte som en hållbar lösning på sikt. Jordbruksverket som ansvarar för utsädeskontrollen borde kanske ta och sätta sig ner med branschens företrädare och diskutera hur vi skall kunna få till en bättre utsädes kvalité i landet. Det kan inte vara meningen att vi skall behöva förlita oss på kemifirmornas utvecklingsavdelningar för att kunna hålla rent i fälten. Ett ogräsfritt utsäde är en av de viktigaste beståndsdelarna i vår svenska odling. Vi kommer att jobba vidare med denna fråga och välkomnar givetvis synpunkter i ärendet.

Då var det dags för hållbarhet

Inte bara våra uppköpare kämpar om vår gunst i hållbarhetsfrågan utan även LRF vill vara med och dra en lans i detta ämne. Jag deltog via datorn i ”världens förmodligen största hållbarhetsmöte om lantbruk” ingen annan än LRF kommer på idén att ha ett hållbarhetsmöte om svenskt lantbruk, så det är klart det var världens största. Svårt att hitta något mer hållbart än denna verksamhet, en bransch underställd alla tänkbara regelverk och en ständig bevakning av allsköns tyckare som vet hur man gör bäst. Isabella Lövin log med hela ansiktet när hon som miljöminister fick vara med och påverka bondeorganisationens agenda, måste vara en skön känsla för en miljöpartist.

Givetvis har jag som vanligt inget emot att vi gör saker bättre och vi undviker naturligtvis i mesta möjliga mån all onödig miljö/klimat belastning. Men detta kostar pengar, en obehaglig sanning man gärna glömmer bort i halleluja konferensernas epicentrum där är det klimatet och miljön som tillbedjes. I några få av inläggen talades det om att jordbruket måste få betalt för sina insatser, man glömde dock att vi också vill ha betalt för våra produkter. Ett lönsamt jordbruk kommer per automatik också bli ett hållbarare sådant, inte särskilt svårt att förstå. När man studerade frågeställningarna som rullade ute i marginalen under mötet blir man lätt konfunderad, merparten av frågeställarna verkade inte ha en susning om lantbrukets ekonomiska realiteter, utan det var övergödning, humlor och bin, kemikalielantbruket, fossila drivmedel, levande landsbygd, betesmarker och djurhållning mm. som rullade förbi i oändlighet. Kanske dags för LRF att starta en digital utbildning i lantbrukarens ekonomiska vardag, med tanke på mängden påstående från åhörarna borde den också bli världens största.

DFF kampanjen

Glöm nu inte att reducera användningen av Diflufenikan, en tidig behandling strax efter sådd kan klara sig med 0,05l/ha, vissa företag säljer en så kallad combo lösning med en färdig dosering. Problemet är att kör du enligt rekommendationen hamnar du på minst 0,2 Diflufenikan/ha vilket är allt för högt om vi skall klara av att minska avrinningen till grundvattnet. Tala med din leverantör och be dem förklara hur dom resonerar när man sätter dosen, detta är oerhört viktigt för oss alla, tappar vi DFF så försvinner en av de få resistensbrytare vi har kvar i verktygslådan när det gäller svårbekämpade gräsogräs.  

Så var det dags att återgå till spannmåls skyfflandet, skörden ser ut att bli minst medel och torkningskostnaden i princip obetydlig. Med andra ord inte mycket att klaga på för tillfället, jag säger som finnarna ”det kan bara bli värre”

Lycka till i höstbestyret!

11 augusti

Johan Karlzén, Ordförande SpmO